En tanke om sporrar
Jag har lite åsikter om det här med sporrar, för 90% av ryttarna här på re sig det är hoppning eller dressyr dom rider. Och helt ärligt så förstår jag verkligen inte vitsen med sporrar. Eller jo visst, de är till för att man ska kunna ge känsligare hjälper. Men ska man inte kunna göra det utan sporrar? Är det inte det ridning handlar om? Man ska kunna rida i alla gångarter och skolor med så lätta hjälper som möjligt och med så lite utrustning som möjligt. För det är ju helt klart bevisat att det går, det finns människor som rider svåra dressyrprogram utan träns och sadel. Det finns tusentals klipp med sådant på youtube.
Så varför är då så populärt att rida med sporrar? Det känns som att det mer är en ”cool” grej som man bör göra istället för att ryttarna verkligen förstår syftet med dom. Sedan om de hamnar i fel händer förvandlas de till riktiga tortyrredskap. Har det inte gått lite för långt när man ser ”sporrplattor” som är till för att hästen inte ska få sporrmärken på magen. Alltså är det bara jag eller håller ridvärlden på att spåra ur?
Jag anser att hur duktig man än är så kan man inte låta bli att störa hästen med dessa sporrar. Jag har tittat på svenska landslaget i hoppning nu under veckan och det är sällsynt att de deom utan sporrar. Och hur duktiga de än är, så ser man tydligt hur denna sporre ligger och nöter mot hästen i varje steg den tar. Inte okej. Så enligt MIG är sporrar ett fuskmedel som kan vara grymt skadligt för hästen, och jag anser att om man är en så pass duktig ryttare, då klarar man sig utan sporrar.