Jag har lite åsikter om det här med sporrar, för 90% av ryttarna här på re sig det är hoppning eller dressyr dom rider. Och helt ärligt så förstår jag verkligen inte vitsen med sporrar. Eller jo visst, de är till för att man ska kunna ge känsligare hjälper. Men ska man inte kunna göra det utan sporrar? Är det inte det ridning handlar om? Man ska kunna rida i alla gångarter och skolor med så lätta hjälper som möjligt och med så lite utrustning som möjligt. För det är ju helt klart bevisat att det går, det finns människor som rider svåra dressyrprogram utan träns och sadel. Det finns tusentals klipp med sådant på youtube. Så varför är då så populärt att rida med sporrar? Det känns som att det mer är en ”cool” grej som man bör göra istället för att ryttarna verkligen förstår syftet med dom. Sedan om de hamnar i fel händer förvandlas de till riktiga tortyrredskap. Har det inte gått lite för långt när man ser ”sporrplattor” som är till för att hästen inte ska få sporrmärken på magen. Alltså är det bara jag eller håller ridvärlden på att spåra ur? Jag anser att hur duktig man än är så kan man inte låta bli att störa hästen med dessa sporrar. Jag har tittat på svenska landslaget i hoppning nu under veckan och det är sällsynt att de deom utan sporrar. Och hur duktiga de än är, så ser man tydligt hur denna sporre ligger och nöter mot hästen i varje steg den tar. Inte okej. Så enligt MIG är sporrar ett fuskmedel som kan vara grymt skadligt för hästen, och jag anser att om man är en så pass duktig ryttare, då klarar man sig utan sporrar.

Vi får lära oss mycket om unghästar på denna utbildningen då vi förbereder oss till att bli C-tränare. Det är mycket man känner igen men samtidigt mycket ny och tänkvärd fakta.Först och främst är det viktigt med hästens uppfostring. Jag har mött både hästar som uppfostrats i flock och de som inte har de. Jag tycker att flockuppfostran är något av det viktigaste som finns när det gäller hästar. Det är så naturligt det kan bli för en häst. Unghästen bör komma i en flock direkt den kan avvänjas från mamman, där rekomendationen är 8 månader. I flocken, som bör bestå av fler a hästar av samma kön, och olika åldrar samt en ledarhäst. Då får den nya hästen hitta sin plats i flocken och när den är så pass ung anpassar den sig oftast väldigt lätt och det blir inte något bråk. Sedan finns det såklart undantag, t.ex min unghäst som jag hämtade vid 10 månaders ålder, han var riktigt riktigt kaxig när han släpptes i sin nya flock och försökte direkt visa att han bestämde. Men han fick stryk av de andra och anpassade sig sedan och nu är han en i gänget och vet sin plats. Får unghästen inte denna uppfostran, så mister den lätt sin respekt för både människa och häst. Vilket kan leda till att hästen kan bli farlig, för den vet inte vad som är rätt och fel. I Sverige tycker jag att vi förmänskligar hästar överlag, och unghästar är inget undantag. Jag säger absolut inte att det här såhär överallt men det finns. Självklart är det supergulligt med föl, man vill inget annat än att gosa med dom och helst ha dom hemma i sängen och kramas med. Jag tror att vi håller på för mycket med våra unghästar, och på så sätt blir unghästen väldigt van med oss och mister en del respekt. Vi gick igenom detta med Helene, och klassen var överrens om att man hanterar den rätt mycket första dagarna så att den vänjer sig med människan, man ska kunna ta på den överallt. Man kan även börja lytfa fötter rätt tidigt, ett tips då är att ta in mamman och fölet i ett stall och bara träna på att bli tagen på samt lyfta fötter. Men var noga med att fölungen är lös, den ska inte känna sig tvingad till någonting så att den blir rädd för oss. Under årens gång så upprepar man det här, inte för ofta och inte för sällan. Ju tidigare man börjar ju tidigare lär sig hästen det och ju lättare blir det att hantera den. Hur kul är det t.ex att grimträna samt leda en 2-3 åring? Vi har inte en chans att säga nej om inte hästen vill. Då är den alldeles för stark för oss. Så tänk på det, hantera lagom och gör inte hästen förmänskligad, det förlorar du på i längden. Jag är väldigt nöjd med min Korps utbildning hitills, han fyller 3 år nästa år och kan bli verkad utan problem, ledas utan problem, blir hanterad utan problem och är världens socialaste häst men samtidigt inte för ”på”. Ber jag honom flytta sig så gör han det. Så det bådar gott inför inridningen nästa år. Sedan en annan typiskt svensk grej, är att våra unghästar är alldeles för feta. Vi har dom oftast i flockar i en stor hage med fri tillgång på gräs under sommaren och fri tillgång på hö/hösilage på vinterhalvåret. Och hur mycket rör de på sig i onödan? Inte så mycket. De står gärna och betar/äter tills de blir lite leksugna och leker sedan är de tillbaka vid maten igen, om de inte sover. Det är självklart svårt att få till det på annat vis, vi har inte möjlighet till att släppa ut våra flockar på stora ytor där de får sträva fritt, så funkar det inte i Sverige tyvärr. Och sedan vill man ju att sin unghäst ska kunna äta det den behöver medan den växer för att kunna växa ordentligt. Vi diskuterade detta i klassen, och det är inte juste att låta en unghäst, eller en häst över huvudtaget vara för fet. För sedan börjar vi sätta krav på den, och dessutom ska våran vikt belasta denna stackars häst. Det är inte hälsosamt för hästen eller bra för senor/ligament som får allt för stor belastning. Det man kan göra då är att om man vet att man ska rida in sin häst till hösten och den är på tok för fet på sommaren, så tar man ur den ur flocken den går i och kanske låter den gå med ev. Ridhästflock och det finns eller dyligt. Så den börjar få mat på regebundna tider. På så sätt går hästen ned i vikt och då underlättar det för hästen. Det är mina tankar om unghästar, håller ni med mig eller har ni andra åsikter?