Jag tycker det här med förebilder är ganska intressant. Alla har olika förebilder och syn på dessa förebilder. Frågan är ju vad som är en bra förebild? Jag pratar såklart om förebilder inom hästsporten nu. Jag har flera olika förebilder inom hästvärlden. Och alla inspirerar på olika sätt. Islandshästmänniskor överlag inspirerar mig, för vi har en lätt syn på hästhållning. Det har verkligen blivit svart på vitt här på Strömsholm. Storhästryttare som höll på att svimma när de åkte förbi Sleipnirs KM tidigare i höstas och såg att våra hästar stod i små hagar gjorda av plaststolpar. Eller att vissa har hästarna i samma box på stall, att vi binder dem i boxgallret när vi ska göra iordning dom. Eller som när vi hade clinic för storhästinstruktörer, och de var i chock för att när vi hoppat av stod vi i samlad klunga för att svara på frågor och hästarna stod med några cm mellanrum. ” Det hade aldrig gått med våra halvblod” Så hästhållningen som kommer från Island, den älskar jag. Avslappnad men ändå professionell. Sedan har jag faktiskt min mamma, jag tycker hon har väldigt klok syn på hästar och jag ser upp till det väldigt mycket. Hon har hanterat hästar i största delen av sitt liv och det är jag tacksam för. Pia Andreasson och sedan jag kom hit Helene Blom, ser jag upp till för att de är så pedagogiska och prioriterar mjuk ridning. Jag älskar det! Sedan ser jag faktiskt upp till alla NH människor, de man ser på klipp på youtube som rider sina hästar helt utan sadel och träns och får sina hästar att dansa. DE har kommit långt i sin hästhållning. Jag önskar jag hade den förmågan, som självklart går att träna upp. Och sedan jag kom hit är Jens Fredrcsson en stor förebild, efter hans föreläsningar om hur han stod på noll vid 40 års ålder för att sedan rida EM tre år senare för att han ville det. Det tycker jag är sjukt coolt, och det insipirerar mig till att jobba inom detta. Alla får självklart ha vilka förebilder de vill. Men det som skrämmer mig idag är att allt handlar om tävling och resultat. För mig har det inte alls någon stor betydelse. Jag vet att många stora ryttare inte är ödmjuka eller prioriterar sina hästar först, utan framgång först. Det första Helene sa när vi började på skolan var att alla vi har olika erfarenheter, och alla har något att lära av varandra. Här spelar det ingen roll vilka som tävlat på hög nivå eller vilka som instruerat mycket osv. Alla ligger på samma plan här och vill till samma mål. Jag vet vissa som tycker det här med prestation är det viktigaste av allt, att t.ex rida för en instruktör som presterat mindre än dig själv. Jag tycker man är väldigt trångsynt då, den här instruktören har blivit instruktör av en anledning och kan alla ridtermer, massa bra övningar, övningar som är förberedande för en övning och har en bra pedagogik. Den kan vara sjuuuuukt mycket bättre än dig på att rida men kanske lagt sin tid och sina pengar på att utvecklas som instruktör istället för att prestera på tävlingsbanan. Ni kanske inte alls håller med mig. Men bara för att man är världsmästare så betyder inte det att man är en bra instruktör eller förebild. För mig väger god hästkunskap och god pedagodik över tävlingsmeriter. Vad säger ni?